Trotsade min förkyldning och for och red på en väldigt bråkig fuxdam..
Bestämde mig för att byta till ett vanligt 3-delat tränsbett, istället för det vanliga pessoat, och sätta på en tidemantygel idag. Började väl sådär kan man säga, Astra var väldigt alert och lyssnade på otroligt små signaler, väldigt ovanligt, men däremot lyssnade hon inte riktigt så bra tillbaka som jag ville. "Spännde" då åt ett hål till, eller vad man ska säga, på tygeln. Direkt märkte man skillnad. Tänka sig att det behövs så pass lite för att det ska bli så skillnad. Behövde inte längre kämpa för att få stopp på henne, utan minsta lilla förändring i SÄTET(!) så lyssna hon direkt! Blev faktiskt väldigt förvånad haha.
Skrittade fram och travade sedan till en grusväg på kanske 80-100m. Där fattade jag sedan galopp och jobbade med tempoväxlingar. Hon var så OTROLIGT fin i vänster galopp! Satt helt stilla med handen och behövde inte ens röra lillfingret för att hon skulle samla sig eller öka, det enda jag behövde göra var att antingen sitta till i sadeln, för att få hon och samla sig, och sedan följa mer med för att få en ökad galopp. RIKTIGT fin tjej! Däremot blev hon en HELT annan häst i höger galopp. Hon har ju som sagt en tendens att vilja flytta in rumpan i höger galopp, och idag tyckte jag att hon skulle minsann försöka gå rakt. Men så fort jag skulle dirigera henne in med rumpan så kickade hon. Jag morrade åt henne och försökte igen, men icket. Kände att jag blev rätt så less på hennes kickar, men ville inte få någon rodeotur nu då jag dessutom inte kände mig på topp. Istället red jag mot snökarmen så hon inte kunde sparka eller flytta in rumpan. Då gick det bättre. Slutade även passet med att rida i vänster galopp i lite "öppnare" galopp. Helt otroligt vilken skillnad alltså! Travade sedan av i lägre form och lät henne skritta av i drygt 15min.
När vi kom tillbaka i stallet var hon väldigt svettig, så då passade jag på att stretcha och massera henne en stund. Det verkade hon tycka om. :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar